Skicka Vidare av Catherine Ryan Hyda - Recension - SPOILERS-

Åter igen en recension av en bok som även är en film. Men i detta tillfälle så var boken skriven innan filmen.
Det vill säga att dom har ändrat en massa.. I boken är läraren till Trevor en svart kille. I filmen i vit.
Kan det vara för att mamman och läraren får ett förhållande? Det gåååår ju inte för sig att en svart kille är ihop med en vit tjej. I boken har oxå pojken dvs huvudpersonen lätt sydamerikanska drag... Men i filmen är pojken typiskt ameriskansk. Men kanske ska jag inte störa mig på det vid tanke på att filmen trotts allt följer bokens handling mycket bra. Kanske till och med ovanligt bra.
Hanlingen är i princip att Trevor vill ändra världen med att hjälpa tre personer som i sin tur ska hjälpa tre personer och detta ska spridas. Frågan är om det gör det och i så fall hur det gör det!
 En bok värd att läsas och reflekteras över....

Hur ska du ändra världen?

Pianot av Jane Campion och Kate Pullinger - Recension

Ada är stum sedan sex års ålder, det enda sätt hon kan kommunicera på är via teckenspråk och via hennes piano. Nu är hon bortgift till Alistair, nybyggare på Nya Zeeland, och efter en stormig resa anländer hon, hennes dotter och hennes älskade piano dit. Dock tvingas hon lämna kvar pianot på stranden då Alistair inte vill släpa det genom skogen. Alistairs granne Baines byter till sig pianot mot en del av sin mark, och ger sedan Ada chansen att få spela på sitt älskade piano i utbyte mot pianolektioner. Men frågan är om det är allt som Baines vill ha… 

Vill först och främst säga att jag inte sett filmen. Men när jag köpte boken så tänkte jag att boken måste vara bra då filmen var väldigt populär. Vad jag inte tänkte på var att boken skrevs efter filmen och det brukar sällan gå bra.

Där var ingen känsla, ingen stämning i boken. Det var bara ord som förde vidare historien. Och det var ingen historia som egentligen gav något.

Så när det sista ordet lästes så var det bara. jaha, whatever. Boken kommer att skickas vidare.

Kungens rosor Moa Martinson Recension

Kungens rosor Moa Martinson
Nu är det 1906. Mia ska stå på egna ben. Som barnpiga på en prästgård lär hon känna en nöd av annat slag än hon är van vid. I förtvivlan flyr hon från känslokylan och får jobb som brödskärerska på Norrköpingsutställningen. Där möter hon kärleken i den vackra uppasserskan Adas gestalt, innan hon tas om hand av Rurik, en berest gammal kypare som vill göra henne till revolutionär. Mia vill ha både bröd och rosor. Men verkligheten hinner som alltid före. Kungens rosor är sista delen i den självbiografiska Mia-trilogin. Föregående delar heter Mor gifter sig och Kyrkbröllop.
 Jag har bara tyvärr läst denna sista bok, vilket nog är mig typiskt. ;0) Hoppa in i en serie när det ska sluta.
Jag uppskattade boken mycket, både dess egen historia men även att det var en bit arbetarehistoria.

Ikeareklam på japanska

LP-skålar

Har gjort två LPskålar och det var enkelt och roligt att göra, så till och med du Vickan skulle kunna göra sånna. =0)

• Leta upp några gamla LP-Skivor.
• Sätt ugnen på 100 grader
• Låt dom var inne ca 30 sek 
• Ta ut och forma
• Blir det inte bra första gången, sätt in dom och försök igen.

Skålen längst ner är förstås av keramik. Men tekniken är liknande så jag kunde inte låta bli och sätt upp den. ;0)

altrat en låda

 

Man kan ta en helt vanligt mini Riesenlåda.

Sätta på lite papper, band och blommor..

Så blir det en perfekt låda till små presenter! =0)

 

Har fylld lådan med rosblad ifrån ikea än så länge.

att dekorera eller inte dekorera

Innan jag börjar med något pyssel så nio ut av tio gånger så surfar jag lite för att få inspiration. Där är en otrolig massa underbara konstnärer där ute som kallar sig pysslare även om deras verk är så fantastiska att det är KONST! I alla fall så varje gång jag ser ett underbart alster så säger jag inom mig. Precis så där vill jag göra på min grej. (vad det nu än visar sig vara) Men jag börjar göra min grej samtidigt som jag svär och har mig. Aldrig lyckats jag riktigt så som jag tänkt mig. ;0) Och väldigt ofta så är jag nöjd, nää förresten inte nöjd. Jag känner att mitt pyssel är färdigt långt innan den är så dekorerat så som de andra alterna var jag fått min inspiration. Vad ska man göra? Ska man fortsätta att pyssla även när man känner sig färdig? Eller lita på sin magkänsla att man är färdig? Kanske, kanske, kanske är det bara jantelagen som spökar? *hoppas går ju*