Ada är stum sedan sex års ålder, det enda sätt hon kan kommunicera på är via teckenspråk och via hennes piano. Nu är hon bortgift till Alistair, nybyggare på Nya Zeeland, och efter en stormig resa anländer hon, hennes dotter och hennes älskade piano dit. Dock tvingas hon lämna kvar pianot på stranden då Alistair inte vill släpa det genom skogen. Alistairs granne Baines byter till sig pianot mot en del av sin mark, och ger sedan Ada chansen att få spela på sitt älskade piano i utbyte mot pianolektioner. Men frågan är om det är allt som Baines vill ha…
Vill först och främst säga att jag inte sett filmen. Men när jag köpte boken så tänkte jag att boken måste vara bra då filmen var väldigt populär. Vad jag inte tänkte på var att boken skrevs efter filmen och det brukar sällan gå bra.
Där var ingen känsla, ingen stämning i boken. Det var bara ord som förde vidare historien. Och det var ingen historia som egentligen gav något.
Så när det sista ordet lästes så var det bara. jaha, whatever. Boken kommer att skickas vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar