torsdag 13 maj 2010

Recension - Völvans dotter av Saga Borg

Igår läste jag färdig denna bok. Och jag gillade den. =0) ;0)

Som jag tror att jag skrivit innan så har jag många gånger tittat på denna bok men inte fått för mig att köpa den än. Så det var ju mycket trevligt att få den av min numera inte så hemliga bokvän... ;0)

Völvans dotter är första boken i serien Jarastavens vandring, så nu är jag ju tvungen att köpa resten. 

Boken är en salig blandning av historisk kanske inte så korrekt fakta, fantasi och tantsnusk.. 
Den påminde en del om böckerna av Jean M. Auels och man kunde märka tydliga referenser till den. 

Hade väl själv nog velat se lite mer örtkunskap. Men det är för att jag är jag.. ;0)

Men man ska ta boken för vad den är. Då kommer man att gilla den. =0)



Siri är Völvans dotter. Det är folkvandringstid och olika folk och kulturer kämpar för överlevnad. Siris by är fredlig och hon har blivit upplärd i läkekonst och att tyda gudarnas tecken av sin mor. Det är en ära men också en farlig gåva att vara Völva. En Völva kan hota krigarnas makt och kullkasta männens ordning ...
Okända krigare attackerar Siris by och hon och andra unga kvinnor tas som krigsfångar. Bäckakorsets by behöver fler kvinnor och krigarna tvekar inte att röva bort dem från andra byar. Siri vet vad som väntar henne och de övriga kvinnorna. De kommer att tvingas dela bädd med byns krigare och kan inte göra något för att förhindra det. Må de alla hamna hos goda män, tänker Siri, när hon ser hur rädda hennes vänner är.
Själv måste hon dölja att hon har en Völvas kunskaper. En by kan bara ha en medicinkvinna - och Bäckakorsets by har redan en. Grina är både hövdingens kvinna och byns Völva. Hon bevakar sin position med alla medel och Siri väcker hennes hat från första stund. 

Inga kommentarer: