Ett hypokondriskt inlägg

Jag har varit fruktansvärt trött de senaste dagarna. Att jobba med mitt knä har tagit hårdare på mig än vad jag trodde att det skulle göra.

Så när jag kommit hem på kvällarna så har det varit sängen som gällt. Jag har då läst lite, tittat lite på TV och sedan somnat tidigt Inte riktigt något till ett liv. Men jag har överlevt.

I torsdags så var jag i alla fall ute och åt med lite kompisar ifrån jobbet. Jag visste inte förre om jag verkligen skulle orka eller inte. Men jag tvingade iväg mig.
Men det gick bra. Dock var jag fruktansvärt trött och sliten när jag kom hem.

I fredags så hade jag inte bara ont i knäet, men även fötterna och benen.

Så lördagen var det bara att vila, ja jag orkade inget mera. Förkylningen kom tillbaka.
Och idag var jag ute lite, men knäet protesterade.

Det ska sen bli spännande att se hur det kommer att gå att komma till jobbet med busstrejken på tisdag. Där är en buss jag kan ta, men den tar det ett bra tag att komma till.
Så ja jag vet inte. Vi får se hur det går.
Hade hoppats in till det sista att det skulle lösa sig.

Och så har jag inte haft tid eller ork att fundera på det då där hänt en hel del i mitt liv. Dödsfall i familjen, knäet etc etc etc. Det känns just nu som man bara vill gå och lägga sig och sova ett par veckor framåt. Då är kanske allt bra igen. Men så funkar ju livet inte tyvärr.