Här kommer BadAnkan

Söndagsmorgon väcktes vi av ett störtregn emot glas. Vi sov nämligen i mina föräldrars uterum. Det var jättemysigt. Vi hade sovit underbart då det var svalt i uterummet. Nog det ända rummet i mina föräldrars hus som var svalt den natten.

Till frukosten hade min syster och hennes pojkvän inte vaknat än så vi fick äta den med mina föräldrar. Sedan var det lite snack och så fram tills 12 då vi skulle vidare.

Mina föräldrar körde oss till tågstationen var vi senare körde vidare. Vi skulle besöka ett par vi känner som precis fått en liten. En liten som hade så bråttom att han föddes i köket.. *skrattar*

Det var en varm dag dock inte så soligt så vi satt ute i deras trädgård. Där fick vi bland annat lära oss av deras tvååriga pojke att killar är bäst, inte tjejer och inte tanter. ;0) Men killar.
Bland annat för att killar har muskler. Jag visade då upp mina muskler på armen som ser ganska
biffiga ut och så frågade jag vad det var... Men killar var ändå bäst. Små ungar är så roliga.

Efter ett tag så vaknade liten och vi fick hålla honom för första gången, åhh så liten han var. Han grät första gången jag höll honom, men sedan lärde han nog känna min doft eller något för sen blev han lugn.

Där fick vi åter igen grillat så Gubbens lycka var ju total. Han kunde inte ha det bättre.

Vi var hemma alldeles försent den kvällen, men det var värt det även om man inte var levande dagen efter.

Måndagen var min första dag på jobbet och det gick väl riktigt hyfsat, i alla fall fram tills en timme innan det var dags att sluta för då började knäet att krångla.

Promenaden till bussen var ingen höjdare heller,det gjorde riktigt riktigt ont och aldrig har det tagit så lång tid för mig att gå den lilla biten. Inte ens med tyngre packning.

Väl hemma så tog jag en av mina starkare tabletter och gick och la mig. Resten av kvällen blev alltså lite dimmig.

Idag så har det gått mycket bättre, jag slutade lite tidigare för att jag skulle till sjukgymnasten. Jag tror att detta gjorde så att det inte gjorde lika ont.

Men det var jobbigt hos sjukgymnasten, det var väldigt obehagligt att göra mina övningar och det hela tog nog lite längre än vad det brukar att göra.

Jag ska tillbaka på nästa tisdag och då vår vi se om jag behöver flera gånger hos henne.

På promenaden till bussen idag så träffade jag "min piercare". Jag tycker fortfarande att det är kul att han känner igen mig. Vi pratade lite och så. Så nu har jag åter igen blivit sugen på att pierca mig.

Nu sitter jag har i sängen med Gubbens dator och en liten Terrorist som snor min kanelbulle och min kvällssmoothie. Jag försöker att förklara för honom att kaniner inte äter kanelbullar och smoothies. Men det öra vägrar han att lyssna på...